Man kan fråga sig vad det är som så förtrollande med att skriva. Det har jag frågat mig själv många gånger, och jag har egentligen inte något svar. Bara att det är det, och att jag alltid har tyckt det. Det händer något magiskt när meningarna bakom orden långsamt och framväxande får liv, när berättelsen de bär får konturer. Så när min debutroman ”Det krökta rummet” blev verklighet, såg dagens ljus och blev publicerad, en småkylig höstdag 2011, tog förtrollningen fart. Och sedan dess har det blivit en hel radda med böcker (nåja, sex hittills). Författandet har blivit en källa till frihet, till flykt, till skapande och till utmaning. Till att utforska världen omkring oss, och den som ligger bortom. Kan man begära mer?
Till vardags, när jag inte skriver böcker, arbetar jag som läkare; specialist i allmänmedicin på Vårdcentralen Kärna i Linköping, och docent vid Medicinska Fakulteten, Linköpings universitet. Av naturliga skäl har mina romaner (åtminstone såhär långt) kommit att i något avseende ha en anknytning till liknande miljöer och situationer. I romanen Fjärilsdansen, som utkom i december 2018, har jag valt att gestalta Karolina Widerström, Sveriges allra första kvinnliga läkare, och hennes liv och livsgärning. Vitare än vatten (2022) är en kosmopolitisk thriller i Norrlandsmiljö, och i min senaste roman Tid (2023) djupdyker jag i den etiskt utmanande frågan om vad som kan tänkas hända den dag mänskligheten på genetisk väg lyckats ta kontroll över hur gammal en människa kan bli.